Känns det konstigt när du uppmanas att begränsa antalet nära kontakter inomhus, avstå från större middagar och fester, hålla avstånd, arbeta hemifrån, resa vid andra tider än rusningstrafik, men om du gör det, använda munskydd för att inte riskera smittas av Covid eller föra smitta vidare?
Allt detta trots att du är dubbelvaccinerad och har skaffat vaccinbevis.
Blir det ännu konstigare när du uppmanas att ta en tredje dos trots att vaccinet som används gäller mot Alfa- och Deltavarianten och inte säkert tycks bita på Omikron?
Blir det helt snurrigt när man berättar att Omikron har tagit över som det dominerande viruset i Sverige och att man arbetar för att ta fram ett vaccin mot den varianten, men fortsätter att varje dag tala om hur viktig den tredje dosen alfa/delta-vaccin är?
Detta samtidigt som det räcker med två doser för att få ett vaccinbevis.
Ja, förklaringarna blir konstigare ju längre pandemin pågår och resonemangen svårare och svårare att förstå. Många börjar ifrågasätta vad som egentligen pågår.
Men hur kan det komma sig att majoriteten ändå bara ”åker med på tåget”?
Beror det på mediernas skräckpropaganda eller att människor genuint anser att de gör det enda rätta?
Ja, både och, eftersom det går hand i hand. De flesta av oss svenskar litar ju på myndigheterna och staten, så om de säger att det är på ett visst sätt så lyssnar och tror vi på det. Det är sanningen oavsett vad andra länders hälsomyndigheter säger eller hur andra regeringar agerar. Detta vet våra myndigheter och även media så naturligtvis utnyttjar man det.
Varje dag kan vi se, höra eller läsa om hur smittan ökar, hur ansträngd vården är och hur viktigt det är att vaccinera sig för att skydda sig själv och andra mot allvarlig sjukdom.
Ett mantra som till sist uppfattas som att smittan nästan blir till en dödsdom om man drabbas.
Ex: Katastrofläkaren varnar i Aftonbladet
Blir man inte rädd så leder mantrat ändå till att många blir övertygade om att den enda rätta solidariska handlingen är att vaccinera sig.
En bekant åkte till en annan region och tog vaccinet då det kom första gången. Vi låg lite efter så han åkte till en annan region och tog sprutan där. Han var förmodligen så skrämd av all information i media att han utan samvetsbetänkligheter ”stal” vaccinet från en person som tillhör den andra regionen.
Ytterligare två doser senare berättar han att han minsann vaccinerar sig för att skydda andra och underlätta för vården.
Jo, just det. Ingen efterkonstruktion där inte?
Det krävs ingen större ansträngning att söka upp statistiken på Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten eller WHO och räkna ut hur många som faktiskt blir inlagda för vård eller dör av (med?) Covid 19 i Sverige, både före och efter vaccinet, jämfört med det förmodligen okända antal som blivit smittade.
Andra som åker med på vaccintåget gör det på grund av lättja. För att kunna ”leva som vanligt”, gå på konserter, äta gott på restaurang, resa utomlands och festa på krogen.
Senast igår hörde jag en arbetskollega berätta att han och hans fru hade haft en diskussion vid frukostbordet om de skulle ta tredje sprutan eller inte. Eftersom familjen brukar åka på bilsemester på somrarna så kanske de skulle få för sig att åka utomlands och då måste dom ju ha vaccinpass, och kanske en tredje dos ingår i passet om någon månad. ”Så då är det lika bra att man tar skiten…”
Ja, så kan man ju göra.
Alla gör som de vill…än så länge.
Man kan acceptera rädsla som anledning till att vaccinera sig och även lättja, bara man har en anledning och kan stå för den, men det som är svårare att förstå för mig är ”extra allvarlig lättja” då man bara gör som man blir tillsagd utan att ens reflektera över varför.
Rädsla och lättja är två bra vapen för myndigheter att utnyttja.